När jag var liten
så måste min favorit mening varit "Jag kan själv!" och tro mig jag sa det med en mkt bestämd röst. Jag var en liten tös som visste exakt hur jag ville ha saker och ting, inte tjurig utan ville mer visa världen hur jag verkligen kunde och att hade jag bestämt mig för det så skulle jag fasen klara det! Däremot så vid första hindret som stod i min väg kunde jag vända på klacken och vilja backa, men icket, lite tid kanske vad som behövdes.
men nu till saken... jag kan typ inte säga att jag hatar, för hata är det är ett starkt ord men, fast ändå, för jag hatar typ dem som försöker bestämma åt en. personer som vill göra dem till sin perfekta verison av en annan människa som man inte är, eller anser att beslut är bättre än ett annat! hur kan en annan människa veta vad som är ett bra beslut för den andra? jag fattar bara inte? Okej att du anser att det inte är bra att en 5 åring ska hantera jätte vassa knivar! det kan jag ta, men ex "Jag valde detta för att jag anser att jag förstör ditt liv, och jag vill inte göra det" hur kan man säga så? det är ju inte hur jag vill ha det, och om du tänker efter här och läser den sista meningen igen så är det ju den andra som anser, och vill ta ett beslut genom sig för mig... och så funkar det inte! sen hur kan man veta att man förstör någon annans liv genom att finnas i det? Jag skulle kalla det mer att det är när den andra personen går genom nått och man får finnas där för den andra som man då bildar riktig vänskap! för om jag skulle gå igenom en jobbig period så skulle jag vilja ha dem som bryr sig runt mig, och inte stänga ute dem, ensam är inte alltid stark.
Kommentarer
Trackback